Förutom att vi inte tog vara på det superfina vädret som helgen bjöd på så blev det en riktig toppenhelg. I lördags var det dop i Valbo kyrka för en liten prins. Jättefint i kyrkan och massor med supergott fika efteråt. Tyvärr hade vi gjort misstaget att inte tänka efter riktigt så eftersom dopet började kl 13 så blev det lite trångt med lunch och vi tänkte bara att vi köper väl en korv efteråt. Bara det att ”efteråt” blev ungefär kl 16 och då hade ingen av oss ätit lunch (bara sen frukost), inklusive det stackars barnet. Vi vuxna åt smörgåstårta och gott om fika men stackars Astrid vara bara trött och ledsen till slut och jag hatar när det händer. Jag tycker så synd om henne och vi kan bara klandra oss föräldrar. Nåja, nästa gång kanske vi tänker lite längre och tar med oss lite kall korv eller nåt.
Eftersom vi kom hem sent på eftermiddagen blev det bara middag och mys framför TV:n sen.
På söndagen packade jag och A oss iväg till Sätra för lite pepparkaksbak. Småtjejerna tröttnade ganska snabbt och ville hellre springa och leka så mammorna fortsatte det lilla pepparkakshusprojektet själva, fram tills det var dags att trycka fast nonstop på taket, då fick vi lite assistans, både att trycka fast och att smygäta godis på en söndag.
Jag och Marinah förundrades under alla timmar vi var där hur underbart stora barn vi fått. Dom for iväg och lekte allehanda lekar. Lite friktion blev det ett par gånger men det är väl bara normalt antar jag även om det gör ont i mammahjärtat när det ena barnet säger ”hon är inte min kompis” till den andra. Det spelar verkligen ingen roll vem som sa till vem, min gissning är att dom var precis lika inblandade i tjafset men det är alltid svårt att bemöta, både den som säger det men även den som får det sagt till sig vill man ju gärna säga nåt till men det är såååå svårt.
Tack för en härlig dag krusbärsbrudarna!