Ni vet hur man ibland hör historier om hur någon som varit utomlands träffat på någon och så har det kommit fram att dom lekte med varandra som barn, typ. Såna historier tycker jag alltid är trevligt. Världen är inte så himla stor liksom.
Såna känslor får jag ibland av internet också. Man har en vän på facebook som visar sig vara vän med en annan vän till mig utan att dom egentligen borde vara det. Fattar ni?
Det var egentligen inte det jag skulle skriva om även om det var det jag tänkte när jag via en facebook grupp om föräldraskap skrev på ett inlägg från en mamma som precis fått nyheten om att hennes bebis var hjärtsjuk. Efter det har vi haft lite kontakt vi messenger och jag följer hennes blogg.
Det lustiga i historien är att jag från början tyckte att jag kände igen henne till utseendet så jag var tvungen att fråga ”kan det vara möjligt att jag känner igen dig från nånstans, kanske kattforum?”. Och det var hon, av någon anledning så är hon en av nicken från den tiden som jag minns. Det är ändå snart 10 år sedan jag slutade hänga på kattforum, och nu har jag kontakt med en därifrån. Cirkeln är sluten.
Hur som helst så läser jag det hon skriver om deras tid som är just nu nere i Göteborg med en nyopererad liten bebis, väntan innan besked och nu återhämtning. Jag önskar att jag hade gjort det samma, skrivit om det lite vardagliga där nere. Kanske är det därför jag ibland frossar i vad andra skriver och berättar, för att jag saknar det från vår egen tid.