Igår var jag på en bra och intressant föreläsning med Petra Krantz-Lindgren. Till vardags beteendevetare med inriktning mot barn. Hon driver en uppmärksammad blogg samt har utbildningar och föreläsningar om barn, beteende, utveckling och självkänsla. Flera av hennes blogginlägg har fått stor spridning via facebook och det var även så jag hittade till henne för snart tre år sedan.
Väldigt högt upp på min önskelista ligger hennes bok ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon både skriver och talar på ett sätt som gör att det är omöjligt att inte känna igen sig och ta åt sig.
Föreläsningen som var anordnad av Svenska kyrkan höll på i 1,5 timme och innehöll både skratt och för mångas del även tårar. Tårar av igenkännande jobbigheter och skuld och skam för hur man beter sig ibland, men ändock en känsla av att oj jag är visst inte ensam om att reagera så här mot mitt barn.
Det jag starkast tog med mig därifrån var att vara intresserad. Att ta mig tid att lyssna, läsa av och bekräfta Astrids, och så småningom Nils, innersta kärna inte bara hennes prestationer.
Ett roligt handfast tips var att ställa frågor man inte vet svaret på. Tex om du fick lära dig vad som helst vad skulle det vara? Om du fick ett par extra ögon, var skulle du sätta dem? Ja vad som helst egentligen som stimulerar tankar och ett spännande och intressant samtal.
Tack Petra!