Snutte, gose, trasa, filt ja alla har väl egna namn på dessa tygbitar av trygghet och vana. Astrid har en som minst sagt sett sina bästa dagar. Efter 3 år och 8 månader av slit, släng, gos och släp så är den lappad och hålig men ack så älskad fortfarande, möt Filten.
Nils å andra sidan har ingen. Han hade en bomullsfilt som var lite tänkt att bli en snutte men den försvann redan innan det hann hända så den hade tydligen ett annat öde. Dock märker man att Nils har något slags behov av att dra nånting när sig och klämma, känna och smeka med sina små händer. Detta något har som genom en händelse blivit mitt ansikte. Inte för att det stackars ansiktet själv valt det utan för att Nils nu har jättesvårt att somna/somna om när jag försöker hålla bort ansiktet.
Jag säger bara aj! Näsa, läppar, kinder, ögonhålor ja allt som kommer i vägen för hans mjuka men aj så starka små nypor.
Dagens uppdrag: handla snutte.