Idag väntade ett brev och en tidning i brevlådan. Brevet innehåll ett välkomnande till Hjärtebarnsföreninen och tidningen var medlemstidningen från densamma.
Tårarna steg. Jag tänker väldigt sällan på att vår älskade Nils är hjärtsjuk, att han kommer behöva opereras inom en förmodligen överskådlig framtid. Därför blir de stunder man blir påmind om det ganska tuffa.
På facebook har jag hittat både en grupp för alla föräldrar med hjärtebarn samt en grupp för föräldrar med barn som har just det fel, eller varianter av det, som Nils har. Där finns stöd och svar. Många har idag vuxna barn som opererades som spädbarn, många har haft och har det tufft med flera operationer och olika komplikationer i samband med dessa. Så långt vill jag inte tänka. Den dagen det är dags för oss den sorgen.
