För att försöka samla nån slags energi inför vad som komma skall så skickade jag idag iväg man och barn till Vannsätter.
Min plan är att göra absolut inget alls. Om andan faller på har jag lite sånt där småpyssel som man inte riktigt lägger tid och energi på i vardagslivet.
Ensamheten började med att jag satt och bölade i soffan av lycka när grymma stafettjejerna tog guld på ett minst sagt spektakulärt sätt borta i Sotji. Sen fastnade jag liksom i soffan, sov i nästan 1,5 timme. Efter det gjorde jag faktiskt ett litet ryck i köket där frukostdisken fortfarande stog kvar. Jag gick även ut i garaget och packade upp babyskyddet samt tog in väskan som vi utsett till BB-väska. Väskan blev även försedd med lite saker som vi redan vet ska med, det närmar sig utsatt datum och det är lite skönt att ha förberett litegrann i alla fall.
Nu är det mellofest som gäller. Ska bli intressant att se om det blir en tidig kväll eller om jag dröjer mig kvar uppe bara för att jag kan, bara för att jag slipper bli väckt imorgon som vanligt.
Även om det är tomt och jag redan längtar hur mycket som helst efter min lilla familj, speciellt efter både telefon- och skypesamtal, så är det grymt skönt att vara ensam. Att slippa mamma mamma mamma mamma mamma, att slippa studsa upp och ner ur soffan för att ingen av oss orkar ta fighten med en bestämd liten fröken när det kommer till vissa saker.
Imorn blir allt som vanligt och jag känner redan att jag nog hade behövt en dag till för att riktigt ladda batterierna, även reserven liksom. Men jag tar det som bjuds och hoppas att det ska räcka tills nya hormoner kickar in.