Imorn blir det nog en till bestämde jag mig precis. A har varit feberfri och inte alls hängig idag och jag till och med ringde till dagmamman och sa att hon skulle komma imorn. Sen satte kvällshostandet igång och jag kände då att det är för tidigt att låta henne gå redan imorgon.
Det är snålheten i mig som säger att jag måste tillbaka till jobbet, det kostar för mycket att vara hemma. När jag tänker dom tankarna blir jag lite rädd. Som att jag någonsin skulle sätta jobb eller pengar före mitt barn. Det kommer aldrig att hända kan jag säga. Det ser man tydligt på mitt förut ganska fylliga sparkonto som numer är i stort sett totalt utarmat, men tänk vad det gett oss.
Jag var hemma i 15 månader och D i 6 utan några ändringar i sättet vi levde och spenderade. Vi har trots detta fortfarande gott om föräldradagar kvar och kommer kunna ha långa semestrar tillsammans ett tag framöver. Det känns bra att kunna ge Astrid vår tid.
Det här inlägget skulle väl kanske egentligen handla om dagen men det spårade ur lite så istället säger jag godnatt.