Det är tydligt att min träning inte blivit till en vana ännu. Att hoppa över en eller två dagar har inte gjort något hittills. Men nu har det gått snart en vecka och OJ vad trögt det verkar gå att komma iväg. Ursäkterna blir fler och enklare att ta till ju längre tid det går verkar det som.
Jag saknar det och längtar på ett sätt efter att röra mig, att ta i, att bli lite svettig. Men samtidigt så är jag trött, mycket att göra på jobbet, ligger riktigt illa till på flexen… ja ni fattar nog vad jag menar. Ett uns till av planering kommer behövas för att jag ska få till det igen.
Jag har lämnat och hämtat alla dagar hittills den här veckan och då är det så svårt för mig att hitta motivation att ta mig ut på kvällen när David kommit hem. Speciellt nu när jag har fått ont i foten på ett helt nytt sätt motför mitt vanliga ont. Det verkar som att jag tvingas uppsöka någon för detta tyvärr, någon som i läkare eller liknande för nu är jag trött på sjukgymnaster som säger åt mig att tejpa, stretcha blablablabla, det hjälper inte!