I kvällst när vi satt och myste i soffan innan läggdags så sa Astrid att hon hade ont i magen. Jag frågade om hon var hungrig men svaret på den frågan är ju alltid nej även om hon skulle vara vrålhungrig. Gudbevars om man skulle bli tvingad att äta nåt.
Hursomhelst så sa hon inget mer om det utan vi gick och lade oss när hon sa att hon ville.
Det var för en stund sen när jag själv skulle lägga mig som källan till magontet uppdagades. Det stank avgrund på hela övervåningen. När jag gick till sängen för att inspektera skadorna så uppdagades ett smärre bajsinferno.
Stackars barn…. Av med alla kläder och inslängd skrikandes i duschen. Men hon var nog så slut för samma sekund som hon fått på sig blöja och pyamas igen så sov hon som en stock.
Det är bra att hon kan göra sig förstådd nu och tala om när det gör ont, nu återstår det bara att man ska kunna fråga hur ont.
Så här låg hon när jag kom upp… Mammig much? Min sida är alltid belägen.
Är du kräsmagad så kan du låtsas att fläcken på byxorna fanns där vid köpet.