Ingen tvekan om saken just nu. Vi är mitt i utvecklingskliv de luxe. En liten frustrerad tjej som har svårt att sova. Hon sätter sig upp klarvaken mitt i natten och slår med händerna på täcket, uppenbarligen mycket arg på något.
Hon har även börjat slåss. Jag känner att jag har lite svårt att hantera det och vet varken vad jag ska säga eller göra. Någon som har tips på detta, nån läsning där jag kan få lite tips? Audhumble kanske? Jag är dessutom för trött för att ens försöka hitta nåt på det allvetande nätet.
Man märker så väl att hon testar oss och ibland känner jag att jag bara vill tappa tålamodet, säga till henne på skarpen. Om jag säger att hon och jag ska gå och sova så duger inte det, gråt och tandagnisslan. Om D säger att dom två ska gå och lägga sig så duger inte det, gråt och tandagnisslan. Jag känner att jag vacklar lite i mina tankar på hur jag vill att hon ska växa upp, fan vi har ju låtit henne få bestämma allt, göra precis som hon själv vill.
Fast jag vet att det inte är riktigt så enkelt. Gör hon något jag anser vara något olämpligt så avleder jag ju, utan hårda ord och pekpinnar. Detta har funkar hur bra dom helst…. Fram till nu. Jag känner att jag måste ta en liten inspirationsfas igen med bloggar och böcker. Om jag tycker hon är tålamodsprövande nu, hur ska jag då klara av det dom kallar trots.
Suck. Nu är det iag sovdags och hoppet lever om en sömnfylld natt. Hoppet är ju det sista som lämnar människan sägs det.
På rymmen, som vanligt nu för tiden.