Vi har under Astrids hela första år varit noga med att nappen är ett ”sovtillbehör”. Det har alltid gått hur bra som helst och man har alltid sett att samma stund man stoppar i nappen så släcks lampan hos henne.
Dock var hon lite sjuk innan jul, lite extra gnällig, gosig och ledsen. Nappen var väldigt tröstande och hon hade den lite me rän bara vid sömn. Nu har det barkat åt skogen totalt. Hon hittar napparna själv och har en i truten titt som tätt. När jag ser det brukar jag försöka distrahera henne med något annat och lägga undan nappen. Men av någon anledning finns det alltid nån napp som hon kommer åt och så traskar hon omkring med en i munnen igen.
Jag känner att jag verkligen vill att vi försöker skärpa oss med detta så jag ska försöka hitta på ett superställe där man kan lägga nappen. Dels så att vi vuxna alltid vet var det finns och dels så att nappsugna bebisar inte kan nå dem.
