Rullande boll

Ja egentligen började väl bollen rulla när vårt hus i ”skärgården” kom ut på hemnet. Men idag hoppade försäljningen av vårt nuvarande hus upp ett par pinnhål när det var dags för första visningen.

Herregud vad vi har slitit för att visa upp vårt hus för förhoppningsvis intresserade spekulanter. Förra helgen jobbade vi i två dagar för att fotografen skulle komma på måndagen. Hela veckan sedan har vi plockat och grejat på kvällarna. David körde två dagar själv nu i helgen när jag och A var på Åland.

Idag när det var dags tror jag att vi kunde känna oss nöjda med det vi visade upp. Vi har inte målat eller gjort något sådant utan gjort alla de planerade omflyttningar som vi tänkte göra när vi kom hem från Tyskland men som aldrig blivit av när D varit dålig. Nu har det blivit av och det känns såååå bra. Lilla fröken A har fått ett alldeles eget lekrum där vi hänger hela kvällarna, när vi inte städar för att visa upp vårt hem för främlingar.

På fredag är nästa visning och i början av nästa vecka skulle mäklaranna återkoppla till spekulanter och oss. Usch jag mår lite illa när jag tänker på det nästan. Det hade varir två sällskap idag och på fredag är det en vad dom kallar för lunchvisning. Undrar ja om det kommer nå folk då. Nä nu får jag försöka tänka positivt. Såklart får vi det här sålt för det vi vill ha och vi kan äntligen pust ut och bara glädja oss åt vårt nya hus.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Torsdag lunch

Igår var vi på en visning och idag ska vi på en till. Det är skoj att åka och titta men samtidigt känns det som att ju fler vi tittar på ju svårare kommer det att bli att sätta ner foten och till slut bestämma oss för ett hus.

Det ena huset ligger i Björke och igår var så mysigt när vi åkte hem och stannade och lekte en snabbis hos våra vänner som redan bor där. Det är något som drar ganska mycket.

Vi får se.

Idag har jag haft utvecklingssamtal. Det känns roligt att ha en arbetsplats där chefen uppskattar och verkligen ser det man gör. Jag trivs så bra här med arbetskamrater, chefer och arbetsplatsen i allmänt. Men jag vill såååå gärna göra något annat. Jag har absolut inga drömmar eller visioner om vad det skulle kunna vara. Jag bara känner att det här omöjligt kan vara det jag ska göra i livet.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+