Mac fuckin Gyver

Idag skulle David inviga skidsäsongen genom att åka till Oberhof Skihalle och ta sig ett par kilometer på laggarna.

Jag och Astrid (eller antagligen enbart jag) såg det som en chans att ta en redig promenad på de asfalterade slingor där dom annars åker rullskidor.

Sagt och gjort så gick vi iväg. Att läggas till historien finns också det faktum att det i natt blev vintertid så Astrid var osannolikt trött med egentligen en timme tills jag skulle vilja att hon somnade. Detta resulterade i vilda protester och tandagnisslan som ekade i hela Oberhof.

Efter 1,5 km av detta så gav jag upp, granskade innehållet i vagnen och snörde mig en höftbärarsele av filten och regnbyxorna. Först använde jag bara filten men det gick inte att få knuten att hålla, den bara gled. Därav idén med regnbyxorna. Då blev den väldigt mycket stabilare då hon liksom satt med rumpan i grenen på byxorna och så hade jag benen runt mig om man säger så. Filten blev ett stöd runt ryggen.

Skaplig supermorsa man kände sig som 🙂

Dock var inte detta det enda äventyret utan jag visste inte heller exakt vilken färg på slinga jag skulle välja men insåg efter 3,5 km att jag borde vända vilket var en väldigt tur för jag var antagligen inne på 17 km slingan. På väg tillbaka insåg jag varför jag knappt kunde andas alls och axlar, rygg och ben kändes som stenklumpar. God damn vad uppför jag hade gått. Gick desto snabbare och enklare på vägen tillbaka då. Som tur var så däckade Astrid efter ca 2 km i fina selen så kunde jag lägga ner henne i vagnen.

Besök hos pappan

Idag var vi bjudna till Sandvik för att få en rundtur och se vad dom, inklusive pappan, gör för något.

Det var faktiskt riktigt intressant och väldigt rent och fint,  inte riktigt som de industrier som jag minns när jag var liten och hälsade på MIN pappa. Astrid höll på att vrida både nacke och pekfinger ur led i sin iver att se och peka på allt, samt kommentera allting såklart 🙂

Idag blir det sedvanligt fredagsmys. Efter förra fredagens falierande gällande idoltittning så har vi nu fixat det med hjälpa av bästa lillasyster. TACK än en gång för TV i Tyskland 🙂

Förmiddagspaus

Lilla fröken sover en liten stund, jag räknar med att hon ropar på mig ganska snart.

Att vara hemma hela dagarna med henne är faktiskt riktigt mysigt. Faktiskt tror jag att det än så länge varit mer utvecklande för henne att vara det än när vi är hemma och flänger och far. Nu har jag 100% tid för bara henne. Vi går omkring, rullar boll, lagar mat, pratar, dansar , busar och skrattar.

Igår började hon gå när man håller i bara en hand. På förmiddagen fick jag ”lura” henne genom att hålla handen en bit bort men när David kom så gick hon helt av sig själv och höll i ena handen bara.

Dessutom traskar hon runt TV-bordet. Det gulligaste hon gör nu är att dansa. Alltså hon dansar när hon står om det blir musik på radion. Gungar den där lilla rumpan fram och tillbaka.

Idag ska vi på fabriksvisning på Davids jobb. Ska bli roligt att för en gångs skull se var han jobbar.

En hel vecka har gått

En vecka har vi varit här nu och det börjar klarna för mig vilket kärleksförhållande jag har till mina elektriska pryttlar. Saker jag saknar, utan inbördes ordning, är;

-Micron
-Diskmaskin
-Dammsugare
-Tvättmaskin
-Riktiga kuddar
-Gåstolen
-Köksbänk
-Frys
-Öppna förskolan

Som ni ser så är det övervägande hushållspryttlar, dessa saker som man inte ens reflekterar över att man har… förrän man är utan. Det där med kuddarna är det som påverkar våra nätter väldigt mycket. Kuddarna här är inte av normal storlek utan är stora som såna där kuddar från IKEA som man har i soffan, eller på golvet för att få fler sittplatser. Kuddarna är fyllda med mindre dun än min normalstora kudde är hemma… Ni kan ju gissa hur lätt det är att gör något normalt av den.

Dock är det jag saknar allra, allra mest mina vänner som jag är van att ha nära. Längtar efter er!!

Det jag kommer sakna när jag kommer hem är:

-Stor garderob
-Billig mat
-Tjusig utsikt från köks- och vardagsrumsfönstret.
-Alla backar som kommer ge mig ”buns of steel” 🙂

Och tro det eller ej så kommer jag saknar heltäckningsmattan. Det är så mysigt att sitta och leka och busa på den. Astrid har gott om plats att krypa omkring utan att bli kall som hon annars blir på golvet liksom.

Måndagmorgon

Att stoppa saker på huvudet som värsta modisten är en stor favorit just nu. Man måste även titta på henne och säga ”Åååå meeeen vad tjusig”. Gör man inte det så tittar hon uppfordrande och säger Oooooo!

Idag är det första måndagen utan öppna förskolan och alla kompisar. Observera att detta naturligtvis är jobbigt enbart för mamman. Även om alla rutiner flyter mycket bättre när vi har våra kompisar att leka med.

Idag blir det åtminstone en promenad i det tokigt fina höstvädret. När David åkte imorse var det 4 minusgrader, burr, men krispigt och höstigt.