Gnäll och tandagnisslan

En liten tjej i min absoluta närhet verkar ha bestämt sig för att sakta driva sin mor till vansinne. Jag gissar att det har nåt med att jag är borta hela dagarna att göra. Från den sekund jag kommer hem ska hon ha min odelade uppmärksamhet. Jag ska hänga med på allt hon ska göra. Ni förstår ju likväl som jag själv gör att det funkar inte att ha det så.

Det tär på oss alla tre. Astrid för att hon inte känner sig sedd, lite övergiven. Jag för att jag får dåligt samvete när hon står och skriker maaaaaammmmmmaaaaaa med stoooora tårar på kinderna när jag måste sitta på toaletten eller kanske dricka vatten. David kan inte ha det så lätt, vad han än försöker hitta på för att distrahera henne så att jag ska få andas, så är det bara mamma mamma mamma. Mammigste barnet i stan skulle jag vilja säga.

Nåja nog klagat. Men när hon skriker som helt från vettet när jag ska laga mat istället för spela fotboll så blir jag lite galen.

Just nu är de andra två i familjen ute och åker i bilen. Dom har varit borta ett tag nu. Skönt att bara få poa på lite för sig själv. Sova lite, vila rösten och blogga 🙂

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Tydligt meddelande

I read you loud and clear! Min kropp försöker nog kanske säga mig nåt. När det inte räckte med dödshosta, ont i kroppen och tappad röst så drämde den imorse i med ögoninflammation. Det var väl kanske lika bra tyckte den. Väntar på sista dödsstöten, de härliga herpesmunblåsorna.

Båda de tidigare dagarna den här veckan har jag haft planer på att verkligen ta mig ifrån jobbet tiiidigt. Men icke sa nicke. Tåg efter tåg hinner gå innan jag får rumpan ur och tar mig hem. Dumt!

Idag är dock sista dagen på veckan kan man säga. Imorgon har vi lite aktivitetsdag, en liten avslutning på vinterns och vårens hektiska taxering.

På fredag morgon bärdet ju sen av till Ö-vik för lite midsommarfirande!!! Det ska bli mysigt och trevligt och en massa andra superlativ att umgås med hela familjen från Stenbärsvägen, vi har så lite chanser till det nu för tiden. För ett år sedan lekte vi varje dag och nu ses vi som hastigast på Marinahs jobb en gång i månaden typ… trist.

 

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Hesa kråkan

I helgen blev jag förkyld, verkligen förkyld. Förra helgen i Stockholm blev jag dunderallergisk. Efter det har det liksom inte släppt utan istället escalerar det och igår kväll försvann rösten nästan helt.

Idag på jobbet är jag lite disabled för jag kan inte använda telefonen för att få svar på frågor och jaghar den inte heller på för att besvara sådana.

Mitt i allt elände har det i alla fall blivit sommar. Jag gick till bussen imorse med bara kofta, alltså ingen jacka. Äntligen! Dock hade även bussarna sommar tydligen för tidtabellen var ändrad och jag fick istället för att lunka i sakta mak så fick jag kuta allt jag hade från bussen till tåget (som iofs också var buss idag).

Det blir nog i alla fall inte heldag idag känner jag. Känner mig falskt pigg nu efter lunch, lite godis och två treo. Men jag borde nog vila lite känner jag.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Fullt upp

Här hemma har vi en liten tjej med vattkoppor. Igår på dan och idag har hon varit lite febrig och hängig men nu under kvällen har hon piggnat på sig. Hon har massor med koppor i ansiktet och hårbotten och några enstaka på magen, ryggen och benen. Värst utsatt är snippan och mellan skinkorna där det också började. Usch det är så synd om henne när det bara kliar kliar mellan benen.

Annars händer det väl inte så mycket. Hur mycket som helst att göra på jobbet så de små pausrr som blir får gå till att kissa och fika istället för att blogga som ni kanske förstår.

I helgen ska vi förmodligen ut med husbilen för första gången i år. Lite studentfirande i Söderhamn och sen Norberg. Jag har inte så stor lust att åka nu när hon är full med vätskefyllda blåsor men det är ju tyvärr inte så att dom kan hålla studentfirandet för vår skull.

Just nu är D uppe och försöker få lilla fröken att somna i tid, vi får väl se hur det går.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Sjukling

Den här gången är det dock inte Astrid som är den drabbade, som tur är, utan jag själv.

I förrgår blev jag snorigare och snorigare. Klev upp och åkte till jobbet igår. Jag skulle nog egentligen ha stannat hemma från början men halv fem på morgonen (04.30!!) är det lite svårt att särskilja den vanliga dödströttheten från den som kommer från en sjukdom.

Jag var hur som helst tvungen att åka hem redan innan lunch. Sov på tåget hem och sov sen två timmar när jag kom, sen nio timmars nattsömn. Nu ligger jag på svärmors säng och tycker lite synd om mig själv då jag missar en misstänkt asgrymm after work idag.

Jag tror att detta utbrott av svaghet har lite att göra med att jag äntligen kan slappna av. Under tiden jag varit hemma med A har jag varit rätt risig ett par gånger men inte haft möjlighet och tid att vara sjuk. Plus att D nu äntligen är pigg efter att ha varit dålig så länge. Nu när A tyr sig så mycket till honom så känner jag att jag äntligen kan få tid att ta hand om bara mig själv och då blir det väl så här.

Nu ska jag ta och sova lite innan dom andra kommer hem från stan.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+