Ett halleluja-moment! Om att få sova.

Känslan när man vaknar på morgonen, klockan är 06:30. Jag funderar en stund, konstaterar att Nils inte ätit en enda gång i natt, Astrid har inte varit uppe och kissat, jag har inte ens fått en enda spark i ansiktet vad jag minns. Som grädde på moset kom jag i säng i tid och sov säkert runt 22:30.

Fattar ni? Alla småbarnsföräldrar fattar, det är jag säker på. Jag har sovit en hel natt! Halleluja som sagt. Nils sov faktiskt hela natten igår, till söndag, också, men då var Astrid uppe en gång, David kom hem vid halv fem efter att ha vaktat hamnen och jag fastnade i prinsbröllopet tyvärr.

Idag har jag inte somnat på ett enda möte, jag somnade inte ens när jag satt tillbakalutad vid skrivbordet och läste lagen om fastighetsregister. Fatta, en till sån här natt och jag kanske skulle orka vara den jag vet att jag kan vara. Men det är väl att hoppas för mycket.

Sovande barn på soffan.
Att titta på prinsbröllop var det bara mamma som tyckte var intressant. Föga anade jag då att han skulle sova hela natten.

 

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+