Våren kom på besök och vi fick komma ut

De två dagarna till ära när mamma och Johan hälsade på oss här i Göteborg så har staden visat sig från sin allra bästa sida. Solen har lyst från en klarblå himmel och värmt upp luften till sköna 15 grader mitt på dagen. Krokusarna blommar för fullt och påskliljorna är långt på väg.

I onsdags fick vi trevliga nyheter. Vi skulle få komma ut i det underbara vädret. En timmes permission utlovades så vi passade på att gå ut lagom till att ålänningarna kom ut hit till oss. Vi gick raka vägen till lekparken där vi hängde hela timmen. Sen gick jag Nils och David upp till rummet igen medan de andra tre drog till Universeum, eller paradiset på jorden om du frågar Astrid. Efter det mötte David upp dem på stan för att äta lite.

På torsdagen var det min tur för familjehäng. Även då fick vi lite permission, då gick vi upp till huset där vi bor och tittade på när Astrid körde med mormorm i lekparken. Efter det tog jag en efterlängtad dusch, pumpade ur brösten och gjorde mig redo för ett besök på naturhistoriska museet.

Astrid är ofta fascinerad av såna ställen även om dagens besök var ganska enkelriktat, vi letade helt enkelt efter varenda djurbebis som fanns på stället, den stora valen var föga intressant.

Kvällen avslutades med middag i huset samt lite kämpande för att få lilla fröken att somna innan jag gick ner till sjukhuset och bytte av David för natten.
image

Och så hade det gått två veckor

Hipphurra lilla Nils på din tvåveckors-dag. Skulle jag bara snabbt, utan att tänka, svara på hur länge han funnits i våra liv så skulle jag likväl kunna svara 2 månader som 2 dagar. Men 2 veckor, ja tydligen. Att halva mars ska ha passerat känns extremt overkligt även om man blir påmind av blommande vårlökar och sjungande fåglar att så borde vara fallet, i alla fall här nere i Göteborg.

Igår kom världens bästa mormor och Johan. Tyvärr med en nyligen passerad förkylning i bagaget så något besök på hjärtavdelningen blir det nog inte tyvärr. Men Astrid får sin uppmärksamhetsnivå boostad åtminstone.

Jag vet att ni är många därute som undrar vad som händer och hur det går Nils så jag tänkte jag skulle få ur mig ett lite sammanfattande inlägg. Inläggen jag skriver utförligt tar alldeles för lång tid att få till känner jag.

image

Ett tack till er alla

image
Helt plötsligt har det gått en hel vecka sen Nils pyttelilla men ack så starka hjärta opererades. Vi har befunnit oss i vår lilla sjukhusbubbla och i stort sett bara haft kontakt med vår närmaste familj. Trots det så har vi tagit in och blivit märkbart stärkta av alla hälsningar, gillningar, kommentarer och SMS från alla som sänder oss en tanke, undrar hur det går för oss, lilla Nils och hans urstarka storasyster.

Jag vill med det här tacka alla er som visat hur många ni är som tagit en stund för oss, gett oss styrka och nånstans i det här, glädje.

Med Nils går allt väldigt fort nu. Han är i stort sett sladd- och slangfri, han orkar amma mer och mer och idag hoppas vi att läkarna ska ge tummen upp för en promenad ute med vagnen i det härliga vårvädret.

Vad som hänt under de här dagarna sen den 26 februari då lilla herrn kom till världen är under författande och en del av det kommer komma upp på bloggen. Kanske kan det stödja andra i samma situation.

Kram till er alla, ni betyder så mycket för oss!

Uppe och snuddar vid ytan

Vår älskade lilla Nils fyllde fem dagar nu ikväll kl 19.34. Mycket har hänt som förändrat livet som vi tidigare kännt det men vi börjar så småningom känna att det trots allt finns ett liv efter detta.

Jag har så smått börjat på med att skriva om vår resa så här långt. Det är tungt att gå tillbaka och tänka på de där dagarna men varje gång jag gör det kommer jag vidare ett steg.

Vi är rörda och tacksamma för alla som tagit sig tiden att skicka oss en tanke och en liten rad på diverse olika sätt, det har betytt jättemycket för oss.

image
Älskade Hulken några minuter gammal
image
Tvättad och redo för operation.

När målbilden slås i spillror

Man tittar in på sociala medier och inser att världen tydligen fortsätter snurra. Här inne på avdelning 107A på Gävle sjukhus verkar detta vara en omöjlighet. Hade det inte det inte varit för de oändliga proverna som tas var och varannan timme så skulle man kunna tro att tiden stod nästan stilla.

Idag fick vi beskedet att vårt 22 timmar gamla barn har en hjärtdefekt. Efter flera timmar av ultraljud och olika tester är vi nu inbokade på en sjuktransport med flyg ner till Göteborg. ATT det blir operation vet vi men ingen vet när. Det vi vet är att dagen imorgon är en dag återigen fylld med röntgen, ultraljud och prover för att få svar på föregående fråga, hur akut är det? NÄR är det dags för operation, inte om.

Det enda jag vill skrika är
faaan jävla helvete. Det var ju inte så här det skulle bli! .