Mormorhelg och träningstorka

Att ha min kära mor här är bland det bästa jag vet och jag hatar att vi får träffas så sällan. Hon har de senaste 6 åren bott på Åland vilket gör det lite krångligare att hälsa på både för henne och för oss. Det tar lång tid att resa, båten gör ju möjligheterna ganska begränsade och vägen dit är den tråkigaste i landet skulle jag vilja påstå.

Därför njuter vi i allra högsta grad av att få ha henne här. Igår var vi bland annat till stan och ut till valbo. Vi shoppade, fikade och mös. Jag och D skulle egentligen ta en datemiddag men vi blev mer sugen på grillat och gott vin hemma.

image

Imorse när Astrid vaknade sa jag till henne att gå och väcka mormor. Till min förvåning hoppade hon ur sängen och gick ut. Jag hörde hur hon öppnade dörren till gästrummet sen blev det tyst. Efter nästan fem minuter var jag tvungen att gå upp och kolla vad hon gjorde. Då stod hon bara där vid sängkanten och tittade på mormor, vågade inte riktigt sträcka ut handen och peka på henne tror jag, lillhjärtat.

Ja träningstorkan ja. Nu har det gått så lång tid att jag från att ha varit helpeppad, älskat varenda svettig minut och fått grym inspiration av alla träningsbloggar jag läser, så är jag nu helt olockad av träning och alla käcka bloggare står mig upp i halsen. Har ingen lust!

Kommer jag hitta tillbaka? Kanske. Just nu känns det inte så, ursäkterna är enkla och alltför lätta att hitta på.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Att skapa en vana – eller snarare att frångå den.

Det är tydligt att min träning inte blivit till en vana ännu. Att hoppa över en eller två dagar har inte gjort något hittills. Men nu har det gått snart en vecka och OJ vad trögt det verkar gå att komma iväg. Ursäkterna blir fler och enklare att ta till ju längre tid det går verkar det som.

Jag saknar det och längtar på ett sätt efter att röra mig, att ta i, att bli lite svettig. Men samtidigt så är jag trött, mycket att göra på jobbet, ligger riktigt illa till på flexen… ja ni fattar nog vad jag menar. Ett uns till av planering kommer behövas för att jag ska få till det igen.

Jag har lämnat och hämtat alla dagar hittills den här veckan och då är det så svårt för mig att hitta motivation att ta mig ut på kvällen när David kommit hem. Speciellt nu när jag har fått ont i foten på ett helt nytt sätt motför mitt vanliga ont. Det verkar som att jag tvingas uppsöka någon för detta tyvärr, någon som i läkare eller liknande för nu är jag trött på sjukgymnaster som säger åt mig att tejpa, stretcha blablablabla, det hjälper inte!

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Squat-challenge, är du med?

Idag sätter jag igång med en 30-dagars benböjsutmaning. Under dessa trettio dagar ska jag göra ett visst antal squats (knäböj) per dag. Om man gör dom i ett sträck (streck?) eller om man delar upp det under dagen är individuellt.

Jag gissar att den första veckan kommer gå hyffsat, sen börjar det bli väldigt många benböj.

Jag fick nys om utmaningen från Life of Lisa.

Är det nån som är med?

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Kvällspremiär var det ja – bu eller bä?

Jag skrev ju igår innan jag slocknade att jag hade haft en premiär under kvällen. Tyvärr kanske så gällde det ingen glammig filmpremiär eller premiäröppnande av en ny klubb, nej så ser ju inte riktigt mitt liv ut, och glad är jag för det efter att ha varit en trogen instagramföljare av allehanda kändisar ett bra tag nu.

Premiären gällde kvällsmotion. Jag har väääldigt svårt att ta mig ut/iväg för att göra något efter jobbet. Ska jag träna ska det ske före eller i direkt(!) anslutning till arbetsdagen. MEN igår hämtade jag A vanlig tid, vi var ute och lekte en sväng, in och åt middag, hängde lite i köket hela familjen. SEN, när det var dags för lilla fröken att sova, så gav jag mig ut. Jag har ju gett mig fasiken på att jag ska bli stark, detta gäller inte bara i musklerna utan jag vill även få upp konditionen.

Efter lite tips från min för tillfället bästa träningsblogg att läsa, Alla kan träna, så körde jag ett riktigt skönt upplägg igår. Jag sade åt runkeeper att säga åt mig var fjärde minut. Sedan sprang (lufsade) jag, så långt jag orkade. När jag inte orkade mer promenerade jag så raskt jag kunde. När damen i lurarna sa åt mig att nu har det gått fyra minuter igen ja då började jag jogga så långt jag orkade osv osv.

När jag säger att det var skönt upplägg så menar jag inte att det var skönt att ge sig ut och springa. Nej nej, det jag menar är att det var skönt att slippa hålla reda på nåt själv. Nej ut och springa sådär är verkligen fruktansvärt. Jag var ute i 32 minuter, jag vände efter 16 minuter och sprang 16 hem igen, hela den tiden undrade jag vad fasiken jag håller på med. Det är först efteråt. När jag kört ett gäng benböj, lite magövningar, gått in och klätt av mig litegrann och lagt mig på yogamattan, det är DÅ det är sköööönt! Det är då man känner sig så grymt bra och otroligt nöjd.

Om jag kommer ta mig ut igen? Ja det hoppas jag verkligen, vi är två därhemma som hoppas på att komma igång och ska försöka peppa varandra och ge varandra utrymme för träning.

Jag bjuder på en middagsbild. Att äta med den så kallade bebisskeden är det nya heta hemma hos oss.
image

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Jodå jag är frisk

På Lantmäteriet är man tydligen väldigt mån om sina anställda och satsar mycket tid och pengar på friskvårdslösningar och utvärderingar av olika de slag. Något man erbjuder, dels för varje persons egen skull men även för att få en samlad bild av ”statusen” på sina anställda, är att man får gå till företagshälsovården (previa i det här fallet) och göra en så kallad friskprofil.

Utifrån denna kan man sedan vid behov göra en personlig handlingsplan samt att resultet redovisas på gruppbasis för cheferna och sedan ska någon slag plan komma ur det också, om man ser någon tendens som behöver åtgärdas.

Det jag fick göra var att lämna lite blod som stoppades i en maskin för analys, kolla blodtrycket, tala om vikt och längd samt göra ett ”konditionstest”. Det bestod av att cykla på en cykel i sex minuter och hålla farten så pass att en liten mätare lyste grönt hela tiden. Jag fick en hjärtfrekvensmätare (eller vad det är) runt bröstet, vilket var lite klurigt för BH:n ville hela tiden göra så att den åkte ned. Pulsen skulle ligga över 120 och helst nå över 130 slag per minut.

Av detta fick han fram vilken konditionsklass jag befann mig i (3) samt min syreupptagningsförmåga (46.1 ml/kg x min). Dessa siffror säger inte mig så mycket men han var nöjd med resultaten och såg inga hinder att börja konditionsträna ordentligt på en gång. Jag har ju liksom trott att jag har haft så himla dålig kondition, sämre än jag tydligen har. Kanske detta kan påverka mig lite psykiskt, att jag faktiskt KAN mer än jag tror.

Detta är en liten minitabell jag hittade över syreupptagningsförmågan per kg kroppsvikt som ett mått på konditionen. Jag har ju trott mig vara en soffpotatis men tydligen inte.

Soffpotatis: 20/20 ml/kg
Medelålders Svensson: 30/35 ml/kg
Tuffjanna: 46.1 ml/kg
Elitmotionär: 50/55 ml/kg
(Yppersta elit: 75/90 ml/kg)

 

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+