Alltså, den där känslan när solen skiner när jag sitter i bilen till jobbet. Radiopratarna skrattar och jag skrattar med. Det liksom spänner och fladdrar i bröstet. Det är lycka.
Det är tyvärr inte lycka över att vara på väg till jobbet, lyckos dig som känner så om du finns. Nej, det är solen! Denna gåva från ovan. Den inte bara lyser, man ser innanför bilens avskärmande rutor att den värmer också, inte vårsol utan mer av en sommarsol.
Ingenting kan komma åt mig då. Inte att jag är den enda som kan köra bil, inte epan som stoppar upp trafiken under hela den heldragna biten, inte idioten som kör förbi mig som en galning när jag kanske eventuellt kör bara lite för fort. Nej, ingenting irriterar mig en sån morgon.
Solen alltså, jag ÄLSKAR dig!
