Att barnsäkra hemmet

Förr en gång hade jag ett barn som gillade sina leksaker, barnet lekte med vad som blev framlagt åt henne. Hon var nöjd med det och behövde inte rota, dra, lyfta eller smaka. Sa man till barnet att låta bli nåt så gjorde hon nästan alltid det.

Sen hände nåt och ett till barn kom. Straffet för mina synder har jag hört sägas. Det här barnet sliter, drar, rotar, lyfter och smakar på allt, jag menar ALLT. Oftast gör det liksom inte så mycket. Nyfikenheten och upptäckarlusten ska uppmuntras. Men vissa saker kan gå sönder, sluta fungera och till och med skada barnet i fråga, vissa saker är det bara jobbigt att plocka reda på om det pillas med för mycket, tex toapappret.

Detta gör att vi får vara både påhittiga och ha det ganska kalt hemma. Fönstren är tomma sånär som på lampor och än så länge blomkrukor. Inga ljusstakar och liknande. Grind runt kakelugnen och diverse spärrar i köket och badrummet. Något som har varit viktigt är att gömma sladdar. Han är helt besatt av sladdar och kontakter.

Barn nummer två har precis börjat gå, det är alltså bara början.

image
Att öppna toalocket är ju bara sååå roligt. Den röda stoppar från att öppna dörrarna och se till att toapappersrullarna överlever.

En kommentar till “Att barnsäkra hemmet”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *