Maten då?

Ersättning, ersättning, ersättning det är det enda som gäller. Det känns ibland inte som att vi gör annat än skakar ersättning och diskar flaskor. Tack gode gud att jag fick amningen att funka för jag hade aldrig haft tålamod att krångla med det här när man har ett spädbarn.

Gröt eller puré är fortfarande helt omöjligt. Han ryser och kväljer när han får i munnen för att sen vägra öppna den igen. Jag försöker enträget varje dag, värmer nån tesked och sätter oss vid bordet, NEJ. Däremot tycket jag att det går hyffsat med bitmat. Inte för att han riktigt får i sig något men han är nyfiken och för korta stunder sitter han och pillar fokuserat.

Det vi hittills provat är broccoli, blodpudding, morötter, smörgås med eller utan smör samt riskaka. Det åker som sagt inte ner något alls nästan då reflexerna fortfarande säger åt honom att kvälja upp det som kommer för långt bak men han suger och maler med sina tandlösa små käkar och rätt som det är åker det ner en liiiiten välsmord bit. Det kommer dröja länge innan en hel måltid är intagen kan jag säga men vi kämpar på.image

En kommentar till “Maten då?”

  1. Men åhhhh.. det är verkligen en kopia av vår lilla skrutt. Vet inte om det är lugnande, men nu, vid 11 månaders ålder, har vi fått veta att det inte är något fysiskt fel i halsen som gör att han inte kan svälja. Förhoppningsvis är det samma för Nils. Vi har dränkt hans mat i oliv- eller rapsolja, så att i a f lite näring stannar i munnen. Prova yoghurt/fil (borde väl finnas mjölkfria varianter?), samt fruktmos. Det har funkat för Simon. Bitmat är det som funkat även för oss. Välkokta grönsaker, bröd, blodpudding, skalat äpple som han får dona med på egen hand, melon, ris, pasta, köttfärs… tja allt…
    Simon har haft svårt att svälja allt, men nu när han haft diarré i några veckor har vi sett att han faktiskt, trots allt, fått i sig en hel del då det kommit ut i samma format igen 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *