Idag har jag tvingat mig själv att inte pyssla med en massa annat. Istället har jag och Nils lekt, läst, myst och sjungit när han varit vaken. Med Astrid var det en självklarhet. Dels var hon första och enda barnet och dels bodde vi mycket mindre.
Den enda gång vi inte riktigt kommit överens idag jag och Nils var när det var dags för dagens matförsök. Hittills har inget fallit den unge herrn i smaken men vi fortsätter att köra på. Gröten är ett stående inslag och den är inte alls så äcklig som han försöker ge sken av. Sen har vi provat spaghetti och köttfärsås (resultat:kaskadspya), sötpotatis/majs, potatis, avocado, banan och andra fruktpureer. Alla med samma resultat, han grinar illa och låser ihop läpparna till ett streck. Att svälja är det dom är krångligast och läskigast verkar det som då kväljer han tills det kommer upp igen. Detta gör att blw (googla babylead weaning om du vill) inte känns speciellt aktuellt heller.
Nåja han får väl ta den tid han behöver men det skulle vara trevligt om han ville börja äta så att han kan sitta och äta tillsammans med oss utan att bli galen av frustration för att han VILL äta.
Halloj!
Hoppas han börjar äta snart, det blir så mycket lugnare vid matbordet när dom kan sysselsätta sig själva lite.
Vi hade ganska svårt att få Z att äta, läkaren berättade då att barn som intuberats som små ofta har lite svårt att få igång själva sväljmekanismen. Passa på att fråga när ni ska till drottning Silvia barnsjukhus. Här i Halmstad kunde man få mycket tips och råd av en dietist som hade lite specialistkompetens på området.
Bara en tanke, kan också vara så att han bara är lite trögstartad!
Tack för bra tips om att fråga nu när vi ska dit ner! Som sagt så blir det så mycket lugnare när man kan slänga åt dom nåt att äta när man själv sitter och äter 🙂