Idag är en dag som jag sett fram emot länge. Världens bästa mamma och mormor ska komma hit. Jag och Astrid är sååå taggade och längtar grymt mycket. Ja David längtar säkert också men det är nog mer efter att slippa höra mitt pratande hela tiden, då får jag liksom nån annan att hålla låda med, någon som är lika bra (om inte bättre) än vad jag är på det.
Tyvärr så är det en herre som heter Sven som presenterat sig i form av hård vind och så småningom galet snöfall. Att då ta sig med färjan över Ålands hav och sen med tåg från Uppsala, ja vi får helt enkelt se när vi får hem vår mormor, och när vi törs släppa hem henne igen.
Det kan hända att även morgondagen inte riktigt blir som dom tänkt sig, den bil som finns tillgänglig är min lilla Ford Ka och i den är det strängeligen förbjudet att ge sig i snöstorm. Inte bara för att den väger som en moped utan mest för att den helt saknar värme. Usch om dom (mamma och Astrid) skulle bli stående, brrrr.
Emma, vi litar på dig att vi får hit vår mamma och mormor! 😉