Att dra sitt strå till genusstacken

Oj vilka diskussioner det ska bli såfort man råka yppa ordet genus eller feminism. Jag anser att jag inte är tillräckligt verbal eller kunnig inom ämnet för att föra en diskussion om ämnet även om jag väldigt gärna skulle vilja. Jag försöker läsa och ta in så mycket åsikter och information om det som jag bara kan, för jag vill vara en påläst medmänniska.

Främst läser jag Lady Dahmers underbara blogg. Hon gör det här med genus till vardag, att tänka på ett sätt som är könsneutralt är egentligen inte så svårt, även om vi oftast är indoktrinerade sen födseln.

Att vi kvinnor är alltjämt åsidosatta framgår med all tydlighet överallt och hela tiden. Mitt lilla strå till stacken har jag börjat dra dit genom att försöka erbjuda min dotter allt som finns i hela världen. Jag FÖRSÖKER i alla fall, även om jag såklart halkar dit på ”tjejigt” och ”killigt” ibland, men jag är åtminstone medveten om det och bara där tycker jag att många har en lång bit att gå.

Nåja, stråt var det ja, Ett liten sak man kanske kan göra är att tex när man läser böcker så kan det stå ”tandläkaren tittade på Emmas tänder. Han säger att där finns en liten brun prick.” samt ”tandsköterskan sätter på Emma en hakklapp, hon sätter fast den runt nacken”. Det gör då är att jag läser HON om tandläkaren HAN om tandsköterskan. Svårare än så är det inte.

Superenkelt är också att på saker som egentligen inte har något kön så kan man istället för att som många gör, säga HAN, så säger man HON istället. JAg vet att HEN är otroligt jobbigt för väldigt många att ta i sin mun så måste ni säga han eller hon om något så säg HON. Med detta vill jag uppnå någon sorts balans eftersom jag vet att det vanligaste är att man säger han, om tex busschauffören. brandmannen, bilisten, cyklisten etc etc.

Vad säger ni? Är jag ute och cyklar?

När det liksom flyter

Nu har vi haft vår nya livssituation i en vecka. Det känns bra, riktigt bra!

Min första vecka på jobbet hade kunnat blivit fylld av vab-dagar.  I måndags blev A ordinerad kåvepenin i fem dagar. Hade hon gått kvar på förskolan hade hon fått vara hemma men eftersom vi, och läkaren, gjorde bedömningen att hon var pigg och inte påverkad av öroninfektionen så bestämde vi att OM det gick bra med Helena så skulle hon få gå dit och få lunchpenecillinet av henne. Det har gått hur bra som helst hela veckan, så himla skönt!

Vi är så nöjda alla tre, jag David och Astrid, med bytet som ni kanske redan förstått. Att lämna vårt barn i ett hem, hos en förälder, det känns så rätt. Jag kan förstå om ni utan barn kanske tycker att det låter löjligt att vara så glad över något sånt här. Men när man varje dag lämnar sitt barn på förskola med en känsla i magen. Inte oro, men bara en känsla av att det inte känns helt bra, inte riktigt rätt. Då är det så befriande när man varje morgon lämnar en strålande sol hemma hos någon. Inte på en förskoleinstitution med krav och förväntningar på att barnen ska korvstoppas fulla med kunskap redan  i förskoleåldern, utan i ett hem, med hemlagad mat, en liten blandad barngrupp, med lek, sång, dans och samtal som inlärning. Naturligtvis har även de flesta dagbarnvårdarna en tanke bakom sin verksamhet och barnens utveckling, det blir bara inte lika kravsatt, mer avslappnat och naturligt.

På jobbet då? Jodå… Jag kämpar med att behålla självkänslan samtidigt som jag sitter som ett stort frågetecken 7 av 8 timmar per dag. Jag VET att det ofta blir så när man börjar på ett nytt jobb, men för det behöver det inte vara roligt att känna så. Det mina närmsta kollegor jobbar med är väldigt långt ifrån något jag gjort förut. Jag känner igen begrepp och så men själv arbetet som ofta utförs långt nergrävd i komplicerade hierarkiska databaser, ja jag är totalt nollställd. Men annars så… jag börjar känna lite människor och känner att jag kan bjuda in mig till lunch och fika. Men oj vad jag saknar mina vänner.

Fullsmockad hjärna, och inte lär det ska bli bättre

Idag var det alltså dag 1. 23 minuter efter att jag lämnade uppfarten stod jag på utanför dörrarna på mitt nya jobb. Känslan av att vara helt framme istället för att bara ha klarat av första reseetappen var obeskrivlig. Resten av dagen har gått i en rasande fart och min alldeles nyfunna ovän spänningshuvudvärken gjorde det stört omöjligt att fokusera. Till slut var jag tvungen att krypa till korset och fråga några skrivbordsgrannar  om en huvudvärkstablett, det hjälpte litegrann. Jag får ta pauser och stretcha nacken inne på toan eller nåt.

Vår lilla dotter har dessutom fått livets första öroninflammation. När man (david) får höra av läkaren att hon förmodligen gått med det gansksa länge så känner man sig hyffsat kass som förälder. Vi har varit trötta och irriterade på lilltjejen som sovit som skit och gnällt och skrikit sig igenom kvällarna. Inte en gång har jag misstänkt att hon faktiskt kanske är sjuk. Hon har inte haft feber, inte varit hängig, snorig eller förkyld på annat sätt. Men tydligen så har hon ju haft ont… Hur som helst så är det kåvepenin tre gånger dagligen som gäller. Till Helena kan vi lämna in en påskriven lapp så får hon ge på lunchtid.

Hoppas lilllskrutt blir bra snart. Men hon verkar fortfarande inte ha ont utan vi upptäckte det för att vänsterörat var fyllt med vitt klet, blää.

Imorgon, dag 2. Pust.

Morgonmys med lillplattan (bortskämda(?) ungens egen)

Det kan ända att våran tvååring är bortskämd. Men jag väljer att inte se det så utan ser det istället som att jag vänar om mina egna saker som i det här fallet är mycket dyrare.

Astrid har alltså fått en egen platta. En lite mindre än den jag har och betydligt mindre värd i pengar, alltså mindre kännbart om hon skulle kladda, tappa, slänga den så att den går sönder. Missförstå mig inte nu, vi är inte gjorda av pengar och 899:- som den kostade är fortfarande mycket pengar. Den största delen har hon faktiskt betalat själv, med julklappspengar som vi fick stränga order från givarna att spendera.

Så nu har vi gjort det. På bästa möjliga sätt anser vi.

image

Vi myser alltid i soffan på morgonen. Mumsar lite te och macka, kanske lite frysta bär.

Idag är himlen helt knallrosa. Eller hela ute ser helt rosa ut. Enligt bondepraktikan betyder väl det att det ska bli nederbörd men vi får väl se. Vi har iaf två helt oplanerade dagar framför oss och det är så skönt. Vi hittar på saker med tidens gång. Imorgon blir det nog lite utelek med korvgrillning och björkebesök.

Fredagsmyyyys

Ja ni läste rätt. Här i Erikssonska palatset är det fredagmys deluxe idag. Tacos, gladiatorerna och ett barn som sovit rejält med middag kan inte gå fel.

Inte nog med det så har jag redan förberett allt till maten så Astrid har mig helt för mig själv. Dock måste jag dra ett par tag med dammsugaren för jag hade visst gjort en lite torr trolldeg, man ska inte byta recept om man har ett som man vet funkar, så nu är hela köket fullt med trolldegssmul.

image

Jag har haft en riktigt välförtjänt ledig vecka och har verkligen bara njutit och gjort det jag velat under de timmar som jag haft för mig själv.

Att det skulle funka bra hos Helena visste från början men aldrig hade jag trott att jag efter en vecka skulle ha en dotter som suckar och tittar bort när jag kommer för att hämta henne. Hon vill verkligen INTE hem. Det vara bara hon och Helenas dotter där idag. Bröderna var hemma pga feber så jag kan gissa att dom hade det lite extra mysigt idag.

Här är vi på hemväg i fredagssolen

image