Två år av mitt liv

image

 

När man tänkte på kärlek innan det stövlade in en underbar unge i ens liv så var det väl en skön känsla. En känsla som man blev glad av, trivdes med, som korta stunder kunde vara himlastormande.

När ens barn kommer in livet så kan man glömma allt man tidigare känt om kärlek. Den här lilla människan älskar man så det gör ont. Varje dag i två års tid slår det mig vilket underverk hon är. Det här senaste året som gått har varit så otroligt krävande, jobbigt och alldeles alldeles underbart.

Nu på lilla frökens tvåårsdag har vi en liten människa med en helt egen, och mycket stark, vilja. Hon pratar och diskuterar och vi har samtal i soffan ibland så man knappt kan hålla sig för skratt. Hon har redan mycket funderingar om allt möjligt, vad som är uppe och nere, vad som händer när saker tar slut och andra liknande saker.

Astrid är ett barn med total kontroll över sin kropp. Det har hon alltid haft och vi har hela tiden släppt henne lös att utvecklas åt det håll hon vill. Hon har aldrig provat något om inte först är ganska säker på att ha koll på hur ska göra det. Tex så gjorde hon knappt några försök att ta sig varken framåt eller bakåt på något sätt innan hon plötsligt en dag vinglade upp på alla fyra och kröp fyra steg. Samma med att börja gå, klättra, hoppa jämfota, göra kullerbyttor, ja allt kroppsligt är inom hennes totala kontroll.

Tack underbara barn för två oförglömliga år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *