Gnäll och tandagnisslan

En liten tjej i min absoluta närhet verkar ha bestämt sig för att sakta driva sin mor till vansinne. Jag gissar att det har nåt med att jag är borta hela dagarna att göra. Från den sekund jag kommer hem ska hon ha min odelade uppmärksamhet. Jag ska hänga med på allt hon ska göra. Ni förstår ju likväl som jag själv gör att det funkar inte att ha det så.

Det tär på oss alla tre. Astrid för att hon inte känner sig sedd, lite övergiven. Jag för att jag får dåligt samvete när hon står och skriker maaaaaammmmmmaaaaaa med stoooora tårar på kinderna när jag måste sitta på toaletten eller kanske dricka vatten. David kan inte ha det så lätt, vad han än försöker hitta på för att distrahera henne så att jag ska få andas, så är det bara mamma mamma mamma. Mammigste barnet i stan skulle jag vilja säga.

Nåja nog klagat. Men när hon skriker som helt från vettet när jag ska laga mat istället för spela fotboll så blir jag lite galen.

Just nu är de andra två i familjen ute och åker i bilen. Dom har varit borta ett tag nu. Skönt att bara få poa på lite för sig själv. Sova lite, vila rösten och blogga 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *