Fortsättning på leendet

Efter att ha skrämt folk hela lunchen så har jag nu bestämt mig för att ligga lite i lä. Att le mot folk på stan ses uppenbarligen som något ytterst misstänksamt. Vissa tror att jag är en sån där dryg jävel som tänker börja prata med vilken främling som helst medan vissa verkar tro att jag ska hoppa på dem. Nog för att jag inte riktigt ser hur jag själv ser ut när jag ler men jag tror inte att jag ser helt galen ut, men jag kan ju aldrig veta heller.

Faktiskt har jag inte fått ett enda leende tillbaka när jag under lunchen var in på stan och hängde med Astrid. Dom har lett mot Astrid men har jag då flinat tillbaka så har dom tittat bort. Kanske det är det tunga och tråkiga regnvädret som gör att människor stänger sig mer mot andra. Jag tycker man kan se skillnad när solen skiner, då ses man nog inte som lika galen om man ser oprovocerat glad ut.

Ett par timmar till här vid skrivbordet så ska jag fara hemåt sedan. Imorgon hänger vi med hela kontoret samt kontoret i Enköping här nere i Gävle. Det hoppas jag ska bli trevligt. Jag är lite nervös då jag har hand om eftermiddagsaktiviteterna för oss allihopa tillsammans med några från Enköping. Men det ska nog gå vägen.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *