Jobbvånda

Idag hade jag den första, av gissningsvis många, drömmen om att kolla tillbaka till jobbet. Efter att ha varit borta från jobbet i 15 månader är det väl inte så konstigt att en viss vånda infinner sig.

I drömmen var det ingen som brydde sig att jag var tillbaka. Alla hade så mycket att göra och tittade inte ens upp från skärmarna när jag äntrade varje rum med ett tadaaa. Inte ens cheferna hade tid att säga hej plus att det redan satt en liten snärta på den plats som jag i förväg fått veta skulle vara min. Den enda som brydde sig att jag kommit var Tomas som sa att ååå här är en person som vi väntat på och längtat efter. Då började jag gråta, inte ens då var det någon som tittade upp.

Nämen visst… det känns rätt bra att börja jobba igen.. typ.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *