Ekande tomt

Idag är det tredje kvällen och natten som vi är ensamma hemma. När vi kom hem efter att ha hälsat på D på sjukhuset idag så slog det mig plötsligt vad grymt tomt det är. Som tur var hade jag tänt lite lampor innan vi åkte i eftermiddags.

Efter tre dagar med bara Janna och Astrid börjar man se att vi halkar efter litegrann. När jag kommer ner efter att ha lagt Astrid röjer jag litegrann men orkar inte allt som hopat sig under dagen. Något litet blir kvar varje dag. Imorgon har vi inget tidsplanerat så förhoppningsvis kan vi städa undan litegrann så att vi mår bra med det igen åtminstone.

Idag har vi haft fullt upp och flängt omkring med bilen en del. Först var det Forellen, sen åkte vi ut till Björke en sväng för att få oss lite pastagratäng (sort of) samt lite lek såklart, innan det var dags för HIA-besök igen.

Usch varje besök suuuger energin ur mig. Det är långt från parkeringen, blött och kallt att ta sig därifrån, hissen från parkeringen går i slowmotion. Hissen upp en våning känns klaustrofobisk. Vandringen i korridoren, väntan på att förhoppningsvis bli insläppt, blickarna när man kommer och ska hälsa på på en annars stängd avdelning. Ryyyys! Sen att försöka underhålla Astrid i nån timme i ett stängt och kalt litet rum med miljardersmiljarder bakterier på golvet är som att hålla henne underhållen en hel dag hemma. Vi har alltså gjort två dagar per dag de senaste tre dagarna. Inte konstigt att det börjar kännas lite ihåligt.

Jag kände idag att jag kommer sakna att göra allt med Astrid. Det är ju liksom hon och jag, vi hänger ihop i vått och torrt, jämt och ständigt, dygnet runt. I en vecka till :(.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *